Här kommer ett litet utdrag ur vår internationella teamåkare Mårten Björnsson vardag.
Bilderna är tagna av Charles Didcott.

Efter tre månader med C4 såg jag fram emot att få testa Catalyst och se vad killarna i verkstaden lyckats skapa. Charles hade fått ett par kites från Matt och jag ville testa dem men tyvärr var det ingen vind nere i Witsand så jag övertalade Charles om att åka ner till stranden ändå och pumpa upp dem så jag kunde få se hur de såg ut. Fina vågor rullade in i Scarborough och det fanns en liten bris som kom från NW så det såg inte helt mörkt ut. När 10 och 12 var pumpade och linor satta så tog jag upp 12:an och det fanns gått om kraft så med vågbrädan i handen gav jag mig bland vågorna. Hade inte kört större kite än 9 på månader men Catalyst 12:an kändes hemma redan på första repan ut. Kiten kändes lätt svängd och det fanns gott om kraft i den. Även om vinden var lite cross-on så gick det fint att leka i vågorna utan att kiten kändes för stor. Jag har alltid gillat denna tre bladders kite och 10:an och 12:an känns lika fina i år som innan. Fick veta om den gick att starta från vattnet då jag lyckades med att köra ned den mellan några stora vågor men den var upp igen innan någon skada var gjord. Nya bommens ändringar känns helt rätt och nya depowern gillar jag skapt. Klart den bästa baren på marknaden för att den är så enkel men ändå har all säkerhet.

Ett par dagar senare var jag tillbaka i Kommetjie hos Charles och mötte upp några av de lokala Ozone åkarna plus Ozones man i Kapstaden Patrice. Vi träffades tidigt och Charles gjorde upp en plan. Matt har ända sedan han för fösta gången såg fyren i Kommetjie velat ha bilder därifrån och idag skulle det kanske gå att få till för vinden kom från NW. Vi skulle starta från en liten gräsplätt med grunt vatten och stenar runt om och till råga på det så var vinden otroligt byig. Vi riggade alla upp C4 or, två 5:or och två 7:or. Det var en kamp att bara komma i vattnet utan att förstöra utrustningen. Väl i havet så låg vi fyra kiteare på ett led och körde ut och in i den smala kanalen som kantrades av kelp. Charles tog sig ut på en udde så att han kunde få fyren i bakgrunden. Utanför kanalen bröt vågorna in i kelpen och det var där jag och min kite hamnade. Efter att ha ridit en liten våg för långt in i kelpen fastnade min bräda på vägen ut och jag blev spolad och körde ner min lilla 5:a rakt ned i kelpen. Efter att ha blivit spolad av några riktigt fina vågor kändes situationen inte helt tillfredsställande och jag kunde ju inte ge upp redan för vi skulle ju göra en lång downvind ända ner till Scarborough och det var inte här efter 400 meter som jag tänkt sluta dagens kitetur. Det ända jag väntade på var att vinden skulle gripa tag i en liten del av kiten så skulle allt lösa sig och just innan kiten träffade klipporna så fylldes den med luft och jag var tillbaka igen. Nu var det bara så att jag så klart dragit Chicken loopen så det var bara leashen som satt kvar i bommen och nu satt jag uppe på hala vassa klippor med en kite som hade trasliga linor och lätt pålandsvind. Det var nu som all träning kom till nytta och eftersom Ozones chicken loop är lätt att få ihop så var det aldrig något större problem. Med kiten tillbaka i luften såg jag en kille som kom gående på land med min bräda och han var vänlig nog att ta emot kiten och hålla den några sekunder så jag kunde trä linorna rätt.

Glad igen att jag valt en kite där man kan lösa trassliga linor från bommen. När allt var ok igen så satt jag på baken 30 meter upp på klipporna med brädan i hand. Nu kom lite knepiga sak och det var att ta mig tillbaka ut i vattnet för där jag nu var hade jag vinden nästan helt i ryggen och det ända jag inte ville var att ställa mig upp på de hala klipporna för om jag skulle göra något dumt med kiten skulle jag kunna slå mig riktigt illa. Så på magen draggade jag över den ganska plana klipphällen ut i kelpen för att kunna få på mig brädan och köra ut i friheten. Detta lilla missöde tog nog bara 8 minuter men det fick ett lyckligt slut och en lite mera sliten våtdräkt och mina fenor ser väl använda ut men så länge de sitter i brädan gör de nytta.
Tillbaka hos de andra grabbarna fortsatte vi nu några hundra meter ner till Matts fyr . Det tog mig några minuter tills det kändes helt ok att rida in i kelpen igen. Vågorna var på vissa ställen helt sagoliga och det var en fröjd att få åka omkring och bara titta på de andra medan de rippade. Vi passerade många fina spotts på vägen och några skall jag besöka nästa gång det blåser från rätt håll igen. Första gången vi såg några andra surfare var i Witsand och det såg ut som om de kämpade på i frånlandsvinden och då kan jag tala om att det är gött att inte behöva hålla höjden utan att bara ta nästa våg som ser fin ut och rida så länge det bara går. Väl framme i Scarborough hade vi en hel del att prata om. Jag hade ett par mindre skärsår i fötterna och några fina revor i våtdräkten men det var inget som kunde få denna lilla downvind tripp att inte vara den bästa i år. Trevligt sällskap, fina vågor och bilder på Matts fyr med Ozonekites då är livet bra nice.
Kan det finnas någon bättre C-kite än C4. Förmodligen inte då ingen annan har så mycket depower och startar så enkelt från vattnet :).

/Mårten Björnsson Team Ozone