De kallar sig själva för sex-immigranter, de har båda lämnat sina hemland för en vacker svenska. Jag talar om delar av Surfbussens nya ”Hangaround Crew”. Fernando lämnade varma Brasilien för en svensk vinter som han själv beskriver som väldigt lång och nu äntligen ser slutet på. Vågsurfaren Brian har egentligen inget att klaga på, vädret är detsamma som i Irland (fast förmodligen till och med bättre), Irländska pubar finns det gott om i Sverige, det skulle väl vara det där med vågor som knappt existerar i Stockholm då.

Det hela började med Fernando som sökte jobb hos oss, utbildad ingenjör i en kitebutik, ja varför inte, men vi hade inget direkt jobb till honom. Fernando som i vanliga fall väntar på att hans flickvän kommer hem från jobbet och spenderar dagen genom att titta på tv-shop tills han spyr var ganska trött på det. (Kan tilläggas att han då redan pluggat svenska och andra strökurser på KTH och efter 7 månader kan flytande svenska, förmodligen bättre än mig själv.)

Fernando började hänga hos oss och helt plötsligt hade han byggt ihop hyllsystem och förvaring på lagret och dessutom skruvat och spikat ihop en hel del annat. Det var i ungefär samma veva som han höll på med inventeringen, som Brian dök upp.
Smått vilsen kommer han in i butiken och frågar om vi öppnat upp butiken ännu, efter att tittat sig omkring så snackar vi lite och jag förstår (förmodligen mer än vad han gjorde med tanke på min engelska) att hans story var samma som Fernando. En Irländsk arkitekt hitlurad av en kvinna, i ett land där mars månad är kall och ganska tråkig. Jag ropade ut Fernando från lagret och det visade sig att det var mer än bara Abtronics, vågor och flytten till Sverige som de hade gemensamt. Sagt och gjort, Brian stannade i butiken och hjälpte oss. Dagen därpå var de båda här klockan 9 på morgonen och har sett till så att vi var redo för butiksinvigningen. Nu är de båda påväg ner till Varberg för att kita, så ser ni dem på stranden, glid gärna fram och säg hej, det skulle kunna bli en helkväll!